När någon nämner sommar 09 så tänker jag på dig, för det var alltid du och jag. Vi delade allt tillsammans - skratt, blod och tårar. Vår vänskap var så jävla stark, inget kunde komma imellan oss. Sen tog sommaren slut, du flyttade till nacka och allting stannade upp. Vi slutade umgås sådär mkt med varandra, och snackade mest via telefon. Dagarna gick och nu bor du i fosterfamilj i ekerö. Har bara träffat dig en gång sen du flyttade dit. Jag har försökt att inte tänka på det så mkt, inte tänka på det vi hade, att du var som en syster för mig. Nu vill jag bara skrika, vill spola tillbaka tiden då det var du och jag. Vi måste börja träffas mer, vi snackar inte ens med varann längre! Vet inte vad jag ska säga, du betyder så jävla mkt för mig, alla skratt, alla stunder. Du är helt jävla underbar, vill bara att du ska komma hem!!!!


Älskar dig